Idag blev det föööör mycket. Jag har tagit upp att vi behöver lite mer kvinnliga influenser i klassen. Jag vill inte bara göra spel till män. Detta är svårt när merparten av klassen är män och jag upplever att de vill göra spel till män.
Det gror en grabbjargong i klassen där det är ok att använda ordet ”gay” som en synonym till dåligt och att när jag ber att vi skulle kunna göra spel som inte bara vänder sig till män så får jag höra saker som ”ska vi göra spel om My Little Ponys då eller?”.
Ett annat exempel är att en kille i klassen kom till mig och berättade att han hade fått förtroende för mig när han fick höra att jag spelade World of Warcraft. Jag som kvinna måste alltså (enligt vissa) genomgå en godkänningsprocess innan jag är accepterad. Detta är många små saker som jag kan förstå att man kan ha svårt att se om man inte är utsatt för det eller att man är direkt påverkad. Jag känner ofta att jag måste säga ifrån när vår lärare inte gör det. Jag har påtalat detta för honom vid flertalet tillfällen under hösten och våren.
Jag är väldigt förvånad att vi inte har pratat någonting alls om genusperspektiv i vår utbildning. Vi har inte pratat om hur kön porträtteras i spel, om det görs likadana eller lika mycket spel för olika kön eller hur det är för olika kön och sexualiteter att befinna sig och verka i spelbranschen. Jag har påtalat detta och ”önskat” av vår lärare att detta ska diskuteras.
Idag hade vi presentationer inför klassen. Vi skulle alla redovisa i power point vad vi har gjort på praktiken. I en av presentationerna så visade en elev den flyer han gjort för en promotionfest för hans nya rollspel. På flyern som visades på storbild i klassrummet fanns ett fotografi som jag ska försöka beskriva hur jag upplevde här.
Fotografiet är på en avdäckad tjej/ flicka, svårt att säga hur gammal hon är, mellan 15 och 20 kanske?. Hon ligger på rygg med något särade ben och hon är klädd i ett linne och rosa minishorts. Bredvid henne finns alkoholflaskor, på insidan av hennes lår har någon ritat en pil som pekar på hennes underliv och skrivit texten ”fun”.
Bilden har min klasskamrat enligt egen utsago hittat på internet. Vad jag förstod så vet han alltså inte om hon har blivit utsatt för något brott eller inte. Detta presenterades inför vår klass som en redovisning av hans praktikperiod och är ett betygsgrundande arbete.
När presentationen var över förväntade jag mig att någon skulle reagera men istället kom det frågor om hur praktiktiden hade varit (som om ingenting hade hänt). Varpå jag påpekade att jag tog illa vid mig och sa att jag inte tycker att detta var det minsta okej. Eleven som presenterar säger att det gör honom ingenting att jag blir upprörd över bilden i hans presentation, att det är så det är och att all reklam är bra reklam och att ”man ska kunna skämta om allt”.
Reaktionen hos min lärare är då att säga till klassen att vi inte får använda oss av material som kan väcka anstöt hos andra i klassen. Detta innebär ju att jag blir lastad för denna nya ”restriktion” det hamnar ju då inte på hanns ansvar att avgöra utan på kollektivet. Det är även ett bra sätt att slippa ta i problemet.
Det är ironiskt att det varnades för två stötande bilder tidigare i presentationen. Två (arrangerade) bilder på nakna kvinnokroppar täckta med blod (soya tydligen) dessa bilder var fotograferade av presentatören och ingick i en serie bilder till hans rollspel.
Det som jag känner är värst med detta är att ingen säger till. Jag är upprörd arg och ledsen och jävligt osugen att börja grupparbeta med människor som tycker att detta är okej.
Ja jag blir en bitch i deras ögon men jag känner att jag inte har något val riktigt. Jag kan inte hålla käften, även om jag tror att många tycker att det är obekvämt.
Det görs alldeles för lite i min utbildning för att kvinnorna som är i minoritet ska känna sig accepterade.
Det är inte okej att sitta tyst FÖRRRRHHHEEELLLLVVVVEEETTE!!!!!!!
55 kommentarer
maj 4, 2009 kl 5:52 e m
Det låter ju helt galet! Alla universitetsprogram har genusperspektiv på sina utbildningar sedan några år tillbaka. På den här utbildningen verkar det ju verkligen behövas…
Och nej, all reklam är inte bra reklam. Har själv pluggat och jobbat med reklam i några år nu. Jag kan berätta att det är inte så.
Visst man kan skoja om mycket, och det är viktigt att man kan ha en lättsam syn på många allvarliga saker i livet, men i det här fallet låter det inte ens speciellt kul. Bara obehagligt. Glöm inte att det är minst lika viktigt att veta var gränserna går.
Det är så tröttsamt att behöva ta sådant här på arbetsplatser, i skolan och dyl. bara för att man är kvinna. Har själv varit i liknande situationer. Jag trodde ändå att vi levde i ett modernt hyfsat jämställt land år 2009, men jag antar att jag har fel. Tråkigt.
maj 4, 2009 kl 9:54 e m
Enligt undersökningar så börjar det ju jämnas ut så att det nästan är lika många kvinnor som spelar som män och då kan man ju tycka att just på utbildningar så borde absolut genusperspektivet tas upp. För allas skull liksom… för att de framtida spelutvecklarna inte ska missa 50% av sina kommande konsumenter när dom gör ett spel… Finns det någon större miss än det i dagens spel? Nope
maj 4, 2009 kl 10:35 e m
Jag har skrivit lite om vårens kursupplägg. Som du vet så har jag länge planerat att föra in genusperspektivet utbildningen.
Angående bilden och gränserna så kommer vi att diskutera det i klass. Jag försäkrar dig om att jag inte har för avsikt att sopa det under mattan.
Ola
maj 11, 2009 kl 7:01 f m
Hej Ola!
Det är på tiden att du inför genusperspektiv i utbildningen – vad har hindrat dig hittills? Jag undrar om du eller de manliga eleverna hade tyckt att det var OK om din/deras syster hade visats på bild så där?
Och att du som lärare inte kommentera dylika bilder och spel samt kommentarer som är kvinnoförnedrande och totalt irrelevanta – utan lägga tillbaka ansvaret till den kvinnliga eleven – det är för mig som utbildad pedagog helt obegripligt. Anser du inte att du har ngt ansvar?
maj 5, 2009 kl 5:42 f m
Jag ställer upp och hjälper till att hålla en kurs gratis och jag har kontakter som säkert kan vara till användning.
Det är förjävligt och jag vet PRECIS hur det är för jag har jobbat med spel och spelutveckling i tio år och haft det som hobby ännu längre. Du är ingen bitch, du är en smart ung tjej som inte tolererar den sortens skit på din arbetsplats, för ja, det ÄR din arbetsplats om du pluggar tillsammans med dem. Jag skall snacka med Ola.
maj 5, 2009 kl 7:34 f m
Helt rätt. När en person i klassen använder stötande bilder utan att motivera det bakomliggande syftet så behöver den personen konfronteras med det faktum.
Jag kan se anledningar till att man väljer att använda stötande bilder där kvinnor porträtteras som offer för att väcka/provocera fram en debatt.
Jag tycker att det är riktigt starkt, modigt och bra att du tar tag i den här debatten och säger att ”det är är fan inte okej någonstans” och det gör dig verkligen inte till bitch.
Kvinnosynen i spel (alla former) och i klassen behöver verkligen tas upp och jag tror att detta är uppstarten på något väldigt intressant i Proj. inriktning Spel’s historia.
maj 5, 2009 kl 7:37 f m
Man blir så förbannad av att behöva höra sånt här, och ännu mer när det inte direkt kommer som en chock heller. Beröm till dig för att du står på dig och ryter till.
maj 5, 2009 kl 8:34 f m
[...] Läs Smultrons inlägg här! [...]
maj 5, 2009 kl 8:45 f m
Hej
Låt mig svara på ditt inlägg två gånger.
För det första är det otroligt intressant från ett rent affärsmässigt avseende att man krasst bortser från 50% av en presumtiv målgrupp! Dessutom en målgrupp som för de flesta produkter visar sig vara köpstarkare än män! Det är inte en slump att exempelvis SUV bilar marknadsförs till större delen mot kvinnor. Att en utbildning inte reagerar starkt över ett arbete, som av beskrivningen ovan inte bara alienerar kvinnor, utan även troligen många män, är ju inte hägt betyg. Eller syftar inte utbildningen till att man faktiskt skall kunna jobba proffessionelt med spel? Som aktiv i reklamvärlden är ju redan nu trenden att nya och innovativa spellösningar vänder sig mer och mer mot kvinnor, medans de traditionela ”grabb-spelen” tappar mark.Eller så är konkurrensen redan så hård om den manliga målgruppen så att nya aktörer har mycket svårt att slå sig in på den marknaden.
För det andra, en mer personlig reflektion. Att ett helt klassrum låter en sån bild bara glida förbi utan att ifrågasättas, är ju mycket märkligt.Hade samma motiv blivit ignorerat om motivet varit en svart man med ordet ”slav” skrivet på låret? Jag tror att bilden omedelbart, och med rätta, hade ifrågasatts då.
Väldigt bra artikel, och all ära till dig som inte tiger utan ryter till om såna här dumheter.
maj 5, 2009 kl 9:39 f m
Ola har precis ringt mig
, så jag förstår lite mer av situationen. Men han har planerat att göra något åt det, så håll ut en månad till 
.
maj 5, 2009 kl 12:17 e m
Det är precis därför det behövs fler sådana som du – för att det ÄR tungt och för att det FORTFARANDE förekommer denna slags idioti i miljöer som i alltför hög grad domineras av homogenitet, av vilket slag den än må vara. Det kostar på att vara ”det som ger perspektiv”. Starkt jobbat.
maj 5, 2009 kl 10:57 e m
Hej alla glada (och ni andra).
Jag går själv i Smultrons klass och skulle vilja komma med lite personliga reflektioner. Som man (för det är jag faktiskt) gör jag spel som ibland är pedagogiska, ibland enbart roliga. Vissa av dem handlar om sex och samlevnad, andra om spöken och monster. Jag har aldrig – och jag kan säga samma sak om alla jag känner i klassen – utvecklat ett spel enbart riktat ”mot män”. Idén låter befängd och jag kan inte se den ha verklighetsanknytning för en spelutvecklare att ”bara göra spel till män” som det sägs i texten ovan. Saker som att ”merparten av klassen är män och de vill göra spel till män” gör mig uppriktigt sagt besviken.
Jag och alla jag känner i klassen gör spel till människor. Varken mer. Varken mindre. Vi har alla intentioner att göra en produkt som är både utvecklande och rolig och som alla människor oavsett kön ska kunna ha användning av i framtiden.
Att bilderna var stötande kan jag hålla med om. Till och med att de är smaklösa. Det var just deras mening då de ingår i ett rollspel som tar upp saker som mord, ond bråd död och den mörka sidan hos vår mänskliga natur som faktiskt existerar även om vi ibland vill bortse från den.
Men att gå så långt som att säga att det är ett manligt drag – det kan jag inte och kommer aldrig kunna backa upp.
Jag har själv arbetat fram produkter riktade mot kvinnor tillsammans med en av de kvinnliga handledare på en av praktikplatserna för en av våra elever. De innehöll aldrig självcensur eller tanke på vad som ”borde” visas.
Med vänliga hälsningar
Johan Svensson
Projektledning inriktning spel 08
maj 6, 2009 kl 7:22 f m
Det är fascinerande att många män har så otroligt svårt att förstå kvinnans perspektiv. Jag tycker mig ana ett exempel på detta i Johans kommentar, att han aldrig utvecklat spel specifikt inriktat på män. Är du medveten om att det är männen som är normen Johan?
Män (och kvinnor bör tilläggas) tänker ofta att den manliga normen är den generella normen. Tror man behöver vakna lite och verkligen försöker se den andres perspektiv. Johan kanske verkligen inte haft någon tanke om att göra ett spel specifikt riktat till män, men de kanske blivit det ändå, för han är man och vill göra bra saker, och den starkaste referens man har när det gäller smak är sig själv.
Tyvärr är ju detta typ av förhållningssätt normen överallt. Samma sak i min bransch, humorvärlden. Tittade på mina förebilder ”Whose line is it anyway” och undrade var tjejerna är. Jo, titta där är de. I ett sexifierat filmat inslag där de springer omkring i baddräkt och är sensuella och männen ska kommentera. Och där är de igen, som männens levande rekvisita.
Jag skrattar som fan åt dem, de är asroliga. Men varför är det inte tvärtom?
maj 6, 2009 kl 9:06 f m
Heja Smultron!
Att män själva inte upplever att deras beteende är riktat till män betyder ju som så många av oss icke-män vet inte att det inte är det… Att genusperspektivet är undanskuffat på så himla många utbildningar fortfarande 2009 är helt galet. Även om det verkar som att något är på gång att hända nu, så är det ju något som skall finnas med som en integrerad del genom hela utbildningen. Dyker det upp som ett isolerat moment så kommer det aldrig att kunna få samma effekt som om det finns med som en aspekt som tas upp kontinuerligt.
Tur att det finns Smultron som biter ifrån!
maj 6, 2009 kl 9:39 f m
Som en liten motvikt/bringare av hopp kan jag meddela att i min närliggande/överlappande utbildning utgjorde genusperspektivet en naturlig och självklar del i utbildningen. En framtoning av den typ du beskriver hade inte passerat utan att ifrågasättas av vare sig elever eller lärare, ur såväl ett etiskt som ett marknadsföringsperspektiv.
Men tyvärr är väl datorspelen fortfarande ”grabbarnas” domän i mångt och mycket och spel riktade mot tjejer utan att vara ”barbie-köper-ny-handväska” tycks ligga långt bort…
maj 6, 2009 kl 9:56 f m
Jag tycker att Johan Svenssons kommentar visar att detta problem inte ses för vad det är. Och som jag skriver i mitt inlägg:
Johan verkar ju inte all kännas vid detta problem, finns det inte då? Har jag inte upplevd detta då?
Det är intressant att han resonerar:
Den bild jag fokuserar på i mitt inlägg är inte med i den serie bilder som beskriver rollspelet. Den bilden var med på en flyer, en inbjudan till att du, jag hans alla hans (elevens) kontakter skulle komma och festa med honom för att uppmärksamma hans spel. Inte någon fin beskrivande tanke eller konstverk. Det är underligt att du vill diskutera dessa bilder i tillsammans. Ser du inte att två arrangerade bilder är en annan sak än en bild på vad som skulle kunna vara ett våldtäktsoffer som än en gång utnyttjas och denna gång för att någon vill sälja lite mera rollspel.
Jag håller med om det Ozzy skrev angående Johans kommentar.
Johans kommentar visar upp en del av den ovilja jag upplever i min klass att se detta problem. Det finns en stark ovilja att prata om dessa saker och att erkänna att de överhuvudtaget existerar. Kan vi inte bara hoppsa iväg i solnedgången och låtsas som ingenting ………… NEJ.
maj 6, 2009 kl 11:05 f m
Hej igen gott folk.
Med risk för att detta utvecklas till ett bloggbråk, vilket enligt mig är en oeffektiv och omogen typ av kommunikation, vill jag bara möta er kritik och återigen försöka få er att förstå iaf min synpunkt.
”Är du medveten om att det är männen som är normen Johan? Män (och kvinnor bör tilläggas) tänker ofta att den manliga normen är den generella normen.”
Generella normen? Bland alla jag känner är det minst lika mycket tjejer som spelar spel och är lika hardcore gamers som ”vi killar”. Ingen av oss tänker ens på personen mitt emot kanske är född med ett annat kön, på samma sätt som att personen kanske är född i ett annat land då jag sitter bredvid någon på spårvagnen.
Att säga att spel där kvinnor är ”männens levande rekvisita” är spel riktade enbart mot män tar jag som ett hån. Jag, och alla jag känner, känner oss inte alls som målgruppen för ett sådant spel. Att dra ett likamed-tecken mellan den typen av spel och mig som man ser jag som ett förvirrat och mycket fördomsfullt tankesätt.
Näste gång kanske det är bättre att belysa er egen uppfattning om oss män istället för att dra oss alla över en kam och göra oss till en homogen massa som råkar passa in i er reaktionära sinnesbild.
För att alltid se fördomar måste man själv tänka fördomsfullt. Letar men enbart efter fel kommer man enbart finna fel.
Jag är återigen övertygad om att ingen i vår klass har gjort ett spel riktat mot enbart män. Det är någonting Smultron ser, ingen annan. Så var kommer fördomen från egentligen?
Vi har två svarta människor i klassen. De är en enorm målgrupp i spelbranschen som inte uppmärksammas. De möts i livet av orättvisor. Varför gör vi inga spel riktade till dem? Är vi rasister om vi inte gör något?
På samma sneda politiskt okorrekta sätt kan man klä vem som helst i en slöja av rättfärdighet. Nästa gång kanske vi har en tvåveckorskurs om… hårdrockare? Folk med tatueringar? Eller allergiker?
Återigen, att du tog anstöt av bilderna är en helt annan historia. Det är din fulla rätt och den hade jag slagits med mitt liv för när som helst och var som helst. Men att säga att ditt anstöt bottnar i att klassen består av många män som ”enbart gör spel riktade mot män”? Förstår du inte att du tar många människors hårda arbete och nedvärderar det till något som ingen av oss vill var en del av?
Att vi gör ett spel riktat mot kvinnor ser jag som ett friskhetstecken och en bra metod för att i framtiden kunna skapa produkter mot en målgrupp. Men att säga att vi måste göra det pga att vi är män..? Den sk Generella Normen ser bara ni. Vi andra gör spel till både män och kvinnor.
Jag själv gjorde ett spel om Sex och samlevnad tidigare i år som bland annat belyser kvinnans respekt i samhället. På min LIA gjorde jag ett spel som uppmärksammar jämställdhet på arbetsplatser. Hur passar det in i ”Jag vill inte bara göra spel till män. Detta är svårt när merparten av klassen är män och de vill göra spel till män.”?
Detta är mitt sista inlägg i denna sk debatt. Precis som jag sa ovan är ett bloggbråk ingen bra plattform för att komma med kreativa förslag och lösningar – till skillnad från att bara se det dåliga och klaga och hoppas att någon annan gör något.
Hade jag varit i Smultrons situation hade jag tagit upp detta i klassen i en ordnad och sansad diskussion. Inte i en blogg med hennes läsarantal, där hela klassen svartmålas och hånas utan en chans att svara då hon skriver om oss utan att säga det till oss.
Jag mår dåligt och känner skam över hur Smultron porträtterar oss. Jag hade hoppats på att hon kände oss bättre vid det här laget och att vi hade blivit vänner. Det är nu sorgligt uppenbart att hon inte känner en enda av oss.
Mvh
Johan Svensson
Projektledning inriktning spel 08
maj 11, 2009 kl 7:11 f m
Hej Johan,
Märkligt att du skriver att du tycker det är dåligt att Smultron tar upp detta i sin blogg istället för i en sansad diskussion i klassrummet. Min uppfattning av diskussionen är att det inte finns någon tillstymmelse till sansad diskussion i ert klassrum. Det är din lärares samt ditt eget och dina medstuderandes ansvar inklusive Smultrons. Men om hon får dylika kommentarer som att göra spel om My little ponys så fort hon talar om spel som är genusfärgade eller riktas till kvinnor – så är det svårt att hålla en sansad diskussion.
Jag tycker det är sorgligt att du inte ser att normen i samhället är mannen – att det är ”andras bild”. Se dig om!
Du som som ska göra spel borde titta mer på hur kvinnor respektive män porträtteras i spel. Vem är hjälte? Och om en kvinna är hjälte – hur ser hon ut då? Hur påklädd är hon? Och jämför det med hur påklädd den manlige hjälten är.
Vad ser du?
maj 6, 2009 kl 11:47 f m
Klippt ur ovanstående inlägg
”Jag själv gjorde ett spel om Sex och samlevnad tidigare i år som bland annat belyser kvinnans respekt i samhället. På min LIA gjorde jag ett spel som uppmärksammar jämställdhet på arbetsplatser. Hur passar det in i “Jag vill inte bara göra spel till män. Detta är svårt när merparten av klassen är män och de vill göra spel till män.”?”
Men om det inte finns några problem med att vara kvinna på jobbet/i skolan/i samhället i stort, varför har du i så fall gjort de här två spelen? Om allt är jämställt och bra som det är, så faller de här två spelen ganska platt va?
maj 6, 2009 kl 12:06 e m
Nej allt ÄR inte bra. Där är vi alla överens.
Påståendet att det beror på att jag är man, det tankesättet tillhör en tidsperiod där det är lika lätt att dra paralleller till att jag är girig för att jag skulle vara av judisk börd.
Än en gång… all kritik är en demokratisk rättighet. Men bedöm inte mig som individ genom att göra alla män till en singulär enhet där alla har samma attribut. Svartmåla inte en hel skolklass totala arbetsinsats för att du blev upprörd över ett par bilder.
maj 6, 2009 kl 2:34 e m
Intressant det här.
Nu ska vi se om jag får ut nåt av det.
”När en person i klassen använder stötande bilder utan att motivera det bakomliggande syftet så behöver den personen konfronteras med det faktum.”
Håller med Hallberg här, men sedan så gissar jag att du inte heller var på presentationen. Så för allt vi vet så kan det ju vara ett syfte bakom som presenterades/påvisades utan att vi känner till det. Men grymt viktig poäng av dig där.
”Ola har precis ringt mig
, så jag förstår lite mer av situationen. Men han har planerat att göra något åt det, så håll ut en månad till 
.”
Hej Åsa, måste säga att jag håller med om att genuskunskap är något som borde förmedlas mer i skolorna. Bra att ta upp det, inte minst för att det är en vital del för att utveckla kursen, Projektledning inriktning Spel, så att den lättare passar in på marknaden.
”Det är precis därför det behövs fler sådana som du – för att det ÄR tungt och för att det FORTFARANDE förekommer denna slags idioti i miljöer som i alltför hög grad domineras av homogenitet, av vilket slag den än må vara. Det kostar på att vara “det som ger perspektiv”. Starkt jobbat.”
Hej Britta.
Jag fastnade starkt för ordvalet ”idioti” som du gärna använde där. Vad man inte får glömma är att spel, precis som kläder, mat och allt annat, utvecklas för målgruppen man vill sälja sin produkt till. I det här fallet handlar det om ett spel som handlar om skräck, överlevnad och brottsutredningar (om jag fattat det rätt). Ett ämne som är populärt både bland kvinnor och män. Eftersom det var en presentation som ganska snabbt och enkelt skulle påvisa vad spelet kunde handla om så förstår jag om man valde ett scenario som inte är allt för främmande. Man mördar kvinna = klassikern.
”Att bilderna var stötande kan jag hålla med om. Till och med att de är smaklösa. Det var just deras mening då de ingår i ett rollspel som tar upp saker som mord, ond bråd död och den mörka sidan hos vår mänskliga natur som faktiskt existerar även om vi ibland vill bortse från den.”
Håller med dig Johan, och vill nämna att ifall man presenterar ett våldsamt spel så ska man inte ta bilder på Grodan Boll och visa upp. Tänk om någon skulle tala om genusfrågor och visa bilder på ett björkträd. Knappast relevant eller hur
”Men att gå så långt som att säga att det är ett manligt drag – det kan jag inte och kommer aldrig kunna backa upp.”
Nu ska jag få lite skit på mig, men det får man alltid som kille när man säger såhär.
Ibland ser man en feminist som indirekt påstår att mannen är våldets, ondskans och hatets herre. Bah! (nu säger jag inte att någon feminist här, om det finns några, skulle vara en av dessa)
”Tyvärr är ju detta typ av förhållningssätt normen överallt. Samma sak i min bransch, humorvärlden. Tittade på mina förebilder “Whose line is it anyway” och undrade var tjejerna är. Jo, titta där är de. I ett sexifierat filmat inslag där de springer omkring i baddräkt och är sensuella och männen ska kommentera. Och där är de igen, som männens levande rekvisita.”
Tja Ozzy.
Precis som i Katharine Kerr’s böcker om det magiska landet Deverry, där männen är de som låter sig styras av sin ”heder” och gör totalt idiotiska saker som får de själv, och andra, dödade eller värre. (tro mig, efter en del hon skrivit så tror jag att det finns värre)
Underbart bra böcker skrivna utifrån en kvinnas perspektiv. Klart det färgas av personen som gör det, men det är ju i sin tur en genre det med.
”Att män själva inte upplever att deras beteende är riktat till män betyder ju som så många av oss icke-män vet inte att det inte är det… Att genusperspektivet är undanskuffat på så himla många utbildningar fortfarande 2009 är helt galet. Även om det verkar som att något är på gång att hända nu, så är det ju något som skall finnas med som en integrerad del genom hela utbildningen. Dyker det upp som ett isolerat moment så kommer det aldrig att kunna få samma effekt som om det finns med som en aspekt som tas upp kontinuerligt.”
Hej Rockan.
Tyvärr måste jag helt enkelt säga till dig att du vet inte hur vår utbildning ser ut, så din post är väldigt missriktad om det var vår utbildning du syftade på. MEN du kan ha en otroligt god poäng om det du säger passar in på andra utbildningar, men där är det jag som saknar information då jag antagligen inte gått så många av dem.
”Men tyvärr är väl datorspelen fortfarande “grabbarnas” domän i mångt och mycket och spel riktade mot tjejer utan att vara “barbie-köper-ny-handväska” tycks ligga långt bort…”
SRN, du har helt fel och helt rätt. Fundera på det du.
Som kommentar vill jag säga att det är lättare att se det som är FEL än det som är GODKÄNT eller RÄTT. Var är det bra exemplen på spel som funkar gott för både killar och tjejer? Kan jag få se en god gamerbrud (inte bara ”anti-gamerdude”-bruds) säga nåt?
”Ser du inte att två arrangerade bilder är en annan sak än en bild på vad som skulle kunna vara ett våldtäktsoffer som än en gång utnyttjas och denna gång för att någon vill sälja lite mera rollspel.”
Smultron, om jag hade skrikit att världen kommer gå under av att en stor fot ska krossa den, denna åsikt helt baserad på att jag resonerat mig fram till det utan bevis, så hade jag åkt in på mentalsjukhus. Att hon KANSKE utsatts för våld låter inte som ett tillräckligt bra argument för att dra igång ett genuskrig.
”På samma sneda politiskt okorrekta sätt kan man klä vem som helst i en slöja av rättfärdighet. Nästa gång kanske vi har en tvåveckorskurs om… hårdrockare? Folk med tatueringar? Eller allergiker?”
Jag är allergiker och KRÄVER ett spel riktat till mig annars ska jag gå till riksdagen. Så det så. (ja, jag kanske inte är en lika utsatt målgrupp som kvinnor som KANSKE blivit/blir behandlade dåligt av dagens samhälle. MEN jag är en stackars sate som HELA PLANETEN satt sig emot då jag är pollenallergiker, å mot all typ av pollen jag råkat ut för än så länge verkar det som.)
* Slutkräm
Och hur det ligger till med att göra en presentation eller liknande som visar stötande material så är det helt enkelt något man får leva med. Det finns de som, av religiösa skäl, skulle bli sårade om man visade t.ex. en död ko. Själv så skulle jag bli stött utan motstycke ifall någon ville visa mig ett dött djur utan skäl. Som vegeterian och djurrättsaktivist är det dock något som jag får stå ut med dagligen i media, diskussioner och vart jag än vänder min blick.
maj 6, 2009 kl 3:10 e m
Parallellen till pollenallergi är helt bisarr. Som pollenallergiker får man inte sämre lön än folk som inte har allergi. Som pollenallergiker behöver man inte vara rädd för att bli våldtagen när man går hem från bussen på kvällen. Bara för att ta två exempel… Fullkomligt idiotiskt att göra en sådan jämförelse. Då har man uppenbarligen inte fattat mkt av hur vårt samhälle faktiskt ser ut….
Det handlar nog överlag inte så mkt som nån slags ”mansförakt”, det handlar om att tjejer inte blir behandlade på samma sätt som killarna, och det är tröttsamt.
men det är bra att sådana här saker kommer upp till ytan. Uppenbarligen är det ju ett känsligt ämne för många. Både män som kvinnor
Tack för mig!
maj 6, 2009 kl 3:23 e m
Hej Anna,
tack för ditt svar.
Återigen vill jag poängtera att min kritik inte handlar om att kvinnor inte skulle vara utsatta i samhället. Det är vi alla. Vi män kan vara minst lika rädda för att bli nedslagna och rånade en utekväll, ensamma på väg hem.
Kritiken handlar om att Smultron i sin blogg påstår att ”… merparten av klassen är män och de vill göra spel till män.”, och att det faktum att jag är man automatiskt styr för hur kvinnor porträtteras i spel. Hon svartmålar en hel skolklass som aldrig fått en chans att bemöta hennes kritik, eller ens prata igenon saken med henne.
Klassen ska nu genomgå en kurs i genusvetenskap för spel. Jag personligen välkomnar den med öppna armar då det ger mig en chans att visa att mitt kön inte har någon som helst betydelse för hur jag gör mina spel.
Mvh
Johan Svensson
Projektledning inriktning spel 08
maj 6, 2009 kl 5:57 e m
”Klassen ska nu genomgå en kurs i genusvetenskap för spel.”
Svinbra
Läste att det skulle skapas spel med kvinnor som målgrupp. Fantastiskt!
Dale:
”Var är det bra exemplen på spel som funkar gott för både killar och tjejer? Kan jag få se en god gamerbrud (inte bara “anti-gamerdude”-bruds) säga nåt?”
Många spel som Halo, Cod, Gears etc är svinroliga för tjejer att spela också. Men det finns inte ens valet att spela en kvinnlig karaktär? Varför?
maj 6, 2009 kl 6:18 e m
”Många spel som Halo, Cod, Gears etc är svinroliga för tjejer att spela också. Men det finns inte ens valet att spela en kvinnlig karaktär? Varför?”
Jag är verkligen glad att du skrev det, men det finns ett par saker jag vill kommentera där.
Ta det inte som negativ kritik, men under andra världskriget, som Call of Duty utspelas i, fanns det endast kvinnliga soldater i ryska armen, och även de var väldigt få.
Ingen åsikt om Gears då jag inte spelat det alls, så du har antagligen en bra poäng där. Men vad jag hört så ska det nästan helt ska vara maskulint ”manly men” och ha män som målgrupp. Endast vad jag gissar där.
Halo har en utarbetad story. Om någon skulle be om ett kvinnligt karaktärsalternativ att spela så tycker jag det låter som att be Tolkien om en Frodolina att följa.
Men jag kan ha fel.
maj 6, 2009 kl 6:58 e m
Jag förstår inte riktigt hetsiga argument MOT att få in en mer kvinnoinriktad syn på spelindustrin. Om jag förstår saken rätt hoppas flera av deltagarna i den här utbildningen att kunna tjäna pengar på att designa data spel, eller använda spel över huvud taget. Och det har inget med feminism eller rättvisa att göra, utan krass ekonomi, att den stora målgruppen som väntar på att ”spelifieras” är just kvinnor.
Att spel inte byggs för kvinnor är ingen myt. Det är mest killar som bygger spelen, åt andra killar. Troligen inte av nån slags medfödd kvinnofientlighet, utan just för att de inte fattar hur man gör spel som attraherar en kvinnlig målgrupp. Det lilla fåtal spel som faktiskt har tilltalat kvinnor har nått väldigt stora framgångar, SIMS är väl det bästa exemplet jag kommer på på rak arm.
Slutligen en liten kommentar om en kvinnlig Frodo. Nej, du har helt rätt att det vore befängt att fråga Tolkien att skriva en sån karaktär, eftersom utkasten till böckerna gjordes i en värd där kvinnor saknade rösträtt, hade begränsad arvs rätt, saknade rätt till preventivmedel och i stor utsträkning vägrades en egen inkomstkälla.
maj 6, 2009 kl 7:18 e m
Patrik jag tror att du missade min poäng där med Frodolina (kan bli en trend).
Vad jag menade var storyn, skriver man en bok så går det inte att välja karaktär att följa, eller om den ska vara man eller kvinna. Det är upp till författaren. Att ändra Wallander till Wallendrina är väl då ett mer modernt exempel. Ser du vad jag menar?
Storyn kan/vill författaren inte alltid ändra.
maj 6, 2009 kl 7:23 e m
Det här kan låta flummigt men, vad är feminint och vad är maskulint i spel? Finns det gränser? Är det bara vår underliv som skiljer, annars är vi lika?
Sedan spel skapat av män riktad till män? O fan är det det? Är Fia med knuff för män? Är Trivia Prusuit för män? Är Sims för män? Är Yatzy för män?
maj 6, 2009 kl 7:30 e m
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att stämma lite i bäcken. Jag har nu allokerat en förmiddag på måndag den 11 maj åt en diskussion i ämnet ”vart går gränsen?”.
Min ambition är att ta tillfället i akt och göra det bästa av denna situation. Vi har uppenbarligen ett ämne som engagerar många och behöver diskuteras. Det tycker jag är bra. Jag kan redan nu säga vad som inte kommer att diskuteras: Vi kommer inte diskutera feminism i sig, vi kommer inte reda ut vem som sa vad när. Jag kommer att lägga diskussionen på ett formellt plan där vi kommer att diskutera sak och inte person. Vi kommer att diskutera etiska och moraliska gränsdragningar inom utbildningskontexten och det kommande arbetslivet. För att något fruktbart skall komma ur detta så är det ett krav från min sida att diskussionen hålls saklig. Jag anser också att det är min uppgift att så blir fallet i klassrummet (och inte här i bloggen egentligen).
Syftet med detta inlägg är givetvis att visa att jag inte sitter overksam men också att få presumtiva sökande att se att detta är frågor som engagerar även mig.
Läs gärna mer om hur jag tänker lägga upp terminen. I min blogg http://ky.academedia.se/spel och tack för ert hjärtliga engagemang i frågan.
maj 6, 2009 kl 8:16 e m
Dale!
Ja, jag förstår vad du menar. Ur en rent konstnärlig synpunkt har du förståss rätt. Skulle jag skriva en bok (Gud förbjude) så skulle jag med största sannolikhet låta huvudpersonen vara en man. Det är ju det jag kan relatera till bäst.
Min poäng är att vi lever i ett väldigt mansdominerat samhälle. Nej, inget feminist snack, utan nu tänker jag på litteratur och framför allt spel, som väl debatten handlar om. Vi tar det nästan alltid det för självklart att se saker ur ett väldigt manligt perspektiv, både du och jag. På MSNs In-Game mässa i Stockholm förra hösten var det här en av de viktigaste sakerna man tog upp. Likaså på 20th Century Fox online möte i London i vintras.
Tänk efter. Hur många spel har du sett med riktiga kvinnliga realiteter i? Har din Grand Theft Auto karaktär nånsin oroat sig om att bli gravid? När krampade Frodolina (sorry, men tyckte det var ett kul namn) med mensvärk senast? Låter banalt? Ja kanske, eftersom vi nära nog aldrig stött på de här sakerna, som ”bara” dryga 50% av en presumtiv målgrupp ser som vanliga frågor.
Och för att vara tydlig. Jag är personligen övertugad om att framtidens spelmarknad kommer att tvingas vända sig mot kvinnor, eftersom marknadsandelen för killar redan är tagen inom spelindustrin.
maj 6, 2009 kl 9:51 e m
”Tänk efter. Hur många spel har du sett med riktiga kvinnliga realiteter i? ” //Patrik
Lista på 10 kvinnliga påhittade huvudrollskaraktärer i Tv-spel:
Samus (Metroid serien)
Lyn (Fire Emblem, )
Joanna Dark (Perfekt Dark)
Laura Craft (Tomb Raider)
Yuna (Final Fantasy X-2)
Peach (Mario)
Rebecca (Resident Evil Zero)
Jill Valentine (Resident Evil)
Kerrigan (Starcraft)
Zoey (SXX)
En del av dessa karaktärer pratar om olika känslor i spelet. Om det som vi män inte alltid gör.
Btw. Se upp för Duke Nukem tjejer, honom kommer ni nog hata, eller?
maj 7, 2009 kl 6:18 f m
Trevligt att se att det har blivit en ganska stor diskussion om det hela!
Själv spelar jag mer än gärna Gears, Halo, Cod och liknande saker många, många timmar varje vecka, men det betyder inte att jag är helt nöjd med hur spelen är gjorda. Precis som Gamingmama saknar jag väldigt ofta något så simpelt som en kvinnlig karaktär att spela, och då framför allt i multiplayer. Dale, jag tycker inte att alla argument som du tog upp är särskilt övertygande ändå.
”Ta det inte som negativ kritik, men under andra världskriget, som Call of Duty utspelas i, fanns det endast kvinnliga soldater i ryska armen, och även de var väldigt få.”
För det första utspelas inte alla Cod-spel under andra världskriget, men visst, även i krig i dag kryllar det inte direkt av kvinnor, och antagligen inte om 50 år heller. Men är det verkligen enda anledningen till att man inte har valmöjligheten att vara kvinna? Det är ju inte som så att allt annat är direkt verklighetstroget. Okej, nu har jag dödat sju motståndare på rad. Om jag då trycker på en liten knapp som jag har här i fickan så kommer en helikopter att inom en sekund susa över huvudet på mig och skjuta ner en massa motståndare åt mig.
”Ingen åsikt om Gears då jag inte spelat det alls, så du har antagligen en bra poäng där. Men vad jag hört så ska det nästan helt ska vara maskulint “manly men” och ha män som målgrupp. Endast vad jag gissar där.”
En av karaktärerna med mest makt i hela spelet, ledaren över alla Locusts, är en kvinna. Varför i hela friden har jag ingen möjlighet att vara kvinna i alla fall i multiplayer? Detta hinner jag bli upprörd över både en och två gånger varje vecka
Spelet är väldigt maskulint, ja, men vad är man för idiotisk spelutvecklare om man inte ens bara lägger in en kvinnlig karaktär i multiplayer. För det är ju tråkigt att försöka nå ut till så många som möjligt, eller hur? Det gör mig förbannad. Att det hade varit så lätt för dem att fixa, och så görs det inte ändå.
”Halo har en utarbetad story. Om någon skulle be om ett kvinnligt karaktärsalternativ att spela så tycker jag det låter som att be Tolkien om en Frodolina att följa.”
Här kan jag hålla med lite, och jag är ingen stor Halo-nörd så jag tänker inte ge mig ut på så hal is. Visst finns det en story sedan tidigare, men det är ju inte heller så att allt är absolut ristat i sten inför varje spel. Halo ska ju dock ha lite cred eftersom man kan välja att ha kvinnlig röst på sin karaktär i multiplayer, så Halo ligger ändå mil framför många (nästan alla?) av sina konkurrenter.
maj 7, 2009 kl 7:19 f m
Robert!
Ja, det är kvinnliga huvudpersoner, men riktade mot en manlig målgrupp. Inget av de spelen du nämner är inriktade mot tjejer.
De där kvinno gestalerna är jämförbara med hur män gestaltas i Harlequin böcker, vilket absolut inte är skrivet för att vi män skall känna igen oss i karaktärsbeskrivningarna.
Notera min kommentar, som du citerat:
“Tänk efter. Hur många spel har du sett med RIKTIGA kvinnliga realiteter i? ” //Patrik
maj 7, 2009 kl 5:17 e m
Cooking Mama! Där har vi ett spel med riktig kvinnlig realitet! Mama knows best how to cook dinner!
maj 7, 2009 kl 12:54 e m
Vad är det egentligen vi tjejer/kvinnor vill ha? Vill inte vi spela samma typ av spel som män? Vad är egentligen skillnaden?
Jag har svårt att se att vi kvinnor alltid skulle vilja spela en kvinnlig huvudperson eller att en man alltid vill spela man för den delen. Det finns många spel där du kan välja vilket kön (och vilken ras) du vill spela och det ger spelen mångfald vilket alltid är trevligt.
Samtidigt måste jag säga att alla spel passar det inte in att ha kvinnliga huvudkaraktärer. Som Dale säger vore det konstigt med en Frodolina, just för att det är en story som väldigt många läst och uppskattat. Det vore minst lika konstigt om vi bytte ut Tomb Raider mot en man.
Visst, Tomb Raider är en tjej med lite kläder och stora bröst. Ett spel främst riktat till män som lockas av våld och heta kvinnor. Samtidigt är spelet mycket mer än så.
Själv har jag inte spelat mycket Tomb Raider men däremot World of Warcraft. Att säga att alla tjejer där enbart är bimbos vore totalt fel. Visst, alverna kanske är snygga men knappast bimbos. Jag skulle dock knappast säga att Taurenkvinnorna eller dvärgkvinnnorna är några bimbos. Likså alvmännen uppfattar inte jag som manliga män. Jag är fullt övertygad om att WoW, som har en stor grupp kvinnor som spelar, är utvecklat för att passa både män och kvinnor.
Det finns quest som bygger på att prata och hitta andra människor/saker (om det nu skulle va så att vi kvinnor tycker om annat i spelvärlden än att slåss). Fast det jag, och de tjejpolare jag känner som också spelar WoW och andra spel, tycker mest om är nog egentligen samma sak som killarna anklagas för: att springa runt och slåss, taktiskt eller ren slakt.
Dessutom har jag svårt att tro att alla spel är gjorda av enbart män. Att göra ett spel är ett omfattande jobb och där ute finns många duktiga kvinnliga spelutvecklare. Att antyda att alla spel är gjorda av enbart män är även att antyda att alla kvinnliga spelutvecklare är utan jobb (förutom barbiespel då?).
”Tänk efter. Hur många spel har du sett med riktiga kvinnliga realiteter i? Har din Grand Theft Auto karaktär nånsin oroat sig om att bli gravid? När krampade Frodolina (sorry, men tyckte det var ett kul namn) med mensvärk senast? Låter banalt? Ja kanske, eftersom vi nära nog aldrig stött på de här sakerna, som “bara” dryga 50% av en presumtiv målgrupp ser som vanliga frågor.”
Själv skulle jag aldrig vilja spela ett spel som tar upp mensvärk, barnafödande eller liknande, om det inte är en VÄLDIGT liten parantes i spelet. Jag får nog av sånt ändå. Dessutom tror jag att män får sin beskärda del av jobbiga kvinnor med mensvärk, no offence. Är det verkligen något vi i spelens värld där vi ska ha roligt och i många fall fly verkligheten vill tampas med?
”Män (och kvinnor bör tilläggas) tänker ofta att den manliga normen är den generella normen.”
Min ställning till norm är att den alltid är fel. Normen i spelvärlden verkar vara manliga män med svällande muskler och stora vapen, vanligen med inte så högt IQ.
Detta är inget som stämmer överens med samhället. Det finns manliga män ja, men det finns också ”manliga” kvinnor, ”kvinnliga” män, manliga män till utseendet som är väldigt ”kvinnliga” på insidan osv. Så att spelen på något sätt grundar sig på hur det ser ut i samhället idag kan ingen hålla med om. Det hade sett bra konstigt ut om en liten svag man sprang runt och skulle slå ner stora biffiga monster.
Varför man väljer manliga män i våldsspel tror jag helt enkelt grundar sig i att det är de som skulle ha störst möjlighet att överleva situationen i verkligheten och därmed är det det som gör spelet mest realistiskt.
Och på tal om realistiskt. Tittar vi på statistik är det vanligare med våldsbrott (man-man) än våldtäkt (man-kvinna). Så varför ska vi kvinnor egentligen gå runt och oroa oss över något som trots allt händer rätt sällan? Min gissning är media. Någon som slår ner någon ger långt ifrån lika stora rubriker som en kvinna som blir våldtagen, även om det också har stor chans att ge fysiska och psykiska men för resten av livet. Så vem säger egentligen att män inte är rädda när de går hem ensamma på kvällen?
För att avsluta med citat från tidigare diskussion: ”Det handlar nog överlag inte så mkt som nån slags “mansförakt”, det handlar om att tjejer inte blir behandlade på samma sätt som killarna, och det är tröttsamt.”
Jag skulle inte vilja bli behandlad på samma sätt som en man. Jag vill bli behandlad som en kvinna.
maj 7, 2009 kl 1:53 e m
Lisen, förklara gärna vad skillnaden är, jag menar eftersom du vill bli behandlad som en kvinna. Vad innebär det i så fall att bli behandlad som kvinna? Är nyfiken på hur du menar.
Kanske det allra bästa är att behandla varandra som människor?
/Örjan (som gärna vill
maj 7, 2009 kl 1:54 e m
bli behandlad som en människa)
maj 7, 2009 kl 2:28 e m
Alla vill nog bli behandlade utifrån vem de är, inte vad de är. Visst finns det lite generella antaganden som brukar fungera, men man får alltid anpassa sig utifrån individen.
Det sagt, så måste man ju även kännas vid att det inte alltid(för det mesta inte) går att göra alla glada. Jag pratar t.ex. gärna kläder och design med några av mina tjejpolare. Det är dock något som hade drivit ett par andra tjejkompisar, med extrema anti-normen tendenser, till vansinne och skulle förmodligen kalla mig för en mansgris som behandlar kvinnor som sminkfanatiska kjoltyg.
Det som är kvinnligt för den ena är kanske banalt för den andra.
Att haka upp sig på att man själv, eller andra, kanske inte känner sig respekterade på grund av möjliga meningsskiljaktigheter vad gäller normer….
Jag säger som så, att anse sig vara av en viss ståndpunkt betyder inte att alla kan anpassa sig efter den. Någon som anser sig vara lagom och respektabel kanske anses vara pryd, blyg, galen, fräck, brutal eller otolerant av andra. Vem är du eller jag att döma vem som har rätt där?
Låt oss helt enkelt säga då att ALLA på ett sätt eller annat har RÄTT!
Enda alternativet till det är att säga att ALLA på ett eller annat sätt har FEL!
….eller kan vi säga att alla har rätt och fel ibland?
Det här inlägget hoppas jag att ingen kommenterar på utan att tänka minst 3-5 steg i förväg innan.
Och ni som tänker skriva att ni inte förstår, ni försökte väl inte ens.
maj 7, 2009 kl 3:39 e m
”Vad är det egentligen vi tjejer/kvinnor vill ha? Vill inte vi spela samma typ av spel som män? Vad är egentligen skillnaden?”
Tack Lisen för att någon äntligen drog upp den frågan!
Vad är definitionen av ett ”kvinno-spel”?
Och innebär den definitionen då att dessa spel skall rikta sig till ALLA kvinnor?
I think not!
Vi har alla olika åsikter på vad vi gillar för typ av spel; en vän till mig fullkomligen avgudar GoW och Halo och hon gillar t.o.m. Dead or Alive, vilket verkligen är ett spel som riktar sig till män med sina übermuskulösa män och skrattretande storbystade, slanka kvinnor. Och det ”även fast hon är en kvinna” =P
WoW har en användarbas som är, om jag minns rätt ca 35% kvinnor, jag kan va helt ute och cykla med den siffran men det är vad mitt huvud säger mig.
My Little Pony och liknande spel har mest troligt en användarbas som till störst del består av… jag skulle säga kvinnor men småflickor tror jag är ett mer beskrivande ord då de som spelar oftast är just barn.
I Halo Multiplayer så blir jag konstant sönderskjuten av ett gäng tjejer jag brukar spela mot o.s.v.
Det jag vill säga med allt detta är: Vad är spel för kvinnor?
Jag anser att det inte finns FPS, MMORPG, RPG, Strategy, Shoot ‘em Up, Pusselspel, Survival Horror, Fighting, Adventure, Sport, Sällskapsspel, Karaokespel…ja…the list goes on…
Och de täcker de flesta områden och aspekter man KAN göra spel om.. Sure, jag skulle verkligen inte motsätta mig ett brutalt Action FPS med en kvinnlig huvudkaraktär, men då ska spelet helst vara anpassat runt henne så att karaktären inte känns malplacerad.. tänk t.ex. om man skulle slänga in Princess Zelda med ett Automat Hagel och ett par handgranater i Gears of War… stackars Zelda skulle vara komplett malplacerad…
Men ja, ge mig gärna bra spel med kvinnor i huvudrollen!
Avslut:
Så, min åsikt i det hela är: Det finns inga spel för Kvinnor. Det finns inte heller något spel enbart för Män. Alla är vi unika individer som har unika åsikter och tycker om våra egna unika saker.
Det finns kvinnor som gillar Gears of War och liknande. Och det finns män som gillar Cooking Mama och liknande.
Inget spel är genusbundet i sig.
maj 7, 2009 kl 5:31 e m
Där skulle det såklart vara ”Jag anser att de genres som finns är FPS, MMORPG, RPG, Strategy, Shoot ‘em Up, Pusselspel, Survival Horror, Fighting, Adventure, Sport, Sällskapsspel, Karaokespel…ja…the list goes on…”
maj 8, 2009 kl 3:30 e m
Det är bra att vi nu ska prata om “vart gränsen går?” på måndag i klassen. Hoppas att det ger bra saker.
Olas kommentar: Jag skulle vilja ta tillfället i akt att stämma lite i bäcken. Jag har nu allokerat en förmiddag på måndag den 11 maj åt en diskussion i ämnet “vart går gränsen?”.
maj 8, 2009 kl 8:57 e m
Ha en trevlig helg.
maj 9, 2009 kl 2:41 e m
Hej smultronet
Kul att det finns fler speltjejer. Jag har själv gått utbildningar där killar varit klar majoritet. Läste faktiskt en spelutvecklingskurs jag med, samt även en separat nätverkskurs där jag var den enda kvinnan. Jag trivs bäst med killar själv så det var inga problem för mig. Dessutom gillar jag klassiskt manliga, brutala spel som Postal2, vilket många killar kan ha svårt att acceptera. Ibland fick man stå ut med lite sånt mylittlepony-trams som du skriver om. Jag skrev en liten uppsats om att vara kvinna och gamer: webzone.k3.mah.se//kit02040/db/portfolio/Justshutup.doc
Väl mött
maj 9, 2009 kl 2:41 e m
Rätt adress ska vara: webzone.k3.mah.se/kit02040/db/portfolio/Justshutup.doc
maj 11, 2009 kl 9:02 f m
Som färdigutbildad lärare kan jag så här i retrospect fastställa att det varit otrolig fokus på genusproblematik. Anledningen att jag fastnade så för det här inlägget är för att jag själv skrev min uppsats om just genus i spelvärlden. Problematiken ligger mycket kring rådande normer ochvärderingar (som så mycket annat) men även simpel marknadsföringsstrategi av utvecklarna i överlag. Välpumpade biffar med med automat-hagel och hinkvis med blod kanske attraherar merparten av den spelande publiken (som enligt mätningar består mest av män 14-26) och då produceras spel av den sorten. Det betyder givetvis INTE att kvinnor inte skulle kunna finna det spännande att såga sönder avskum i blodkaskader på samma sätt som ALLA män inte gör det. Vad jag däremot vill belysa är att de spel som utvecklas specifikt för kvinnor/tjejer brukar vara de som är allra mest snedvridna. Sterioidpumpade grabbar som räddar trådsmala och avklädda och smått blåsta blondiner i ett actionspel är väl till och med att föredra framför ett spel utvecklat för tjejer där de görs till åtlöje totalt och alla normer som kändes aktuella på sena 1800-talet cementeras i dagens unga tjejer. För att inte tala om att spelen brukar vara fruktansvärt dåliga med en produktionsbudget som omfattar tre tallrikar stuvade makaroner. Många hakar upp sig på att det handlar om att kvinnor ska vara med i spelen. ”Men den här karaktären är ju en kvinno och, ja, hon är till och med chef! Sista bossen till och med!” Varför är det fokus på om det är en kvinna eller en man och är det inte hur karaktären framställs som är det väsentliga? Precis som inom resten av den litterära sfären så att säga. (spel ingår ju nu också, betänk det vidgade textbegreppet) Just my two cents. Nu kom jag helt av mig dock, vilket jag ber om ursäkt för. Poäng var att genusproblematiken är viktig och bör och ska finnas i samtliga utbildningar om vi någonsin vill se någon förändring på mycket problematik som i grud och botten bottnar i oförstånd och cementerade normer.
maj 12, 2009 kl 9:57 f m
Hej smultron!
Nice blogg med bra tankar och funderingar.
Vad har hänt med uppdateringen?
Följer ju denna blogg
maj 13, 2009 kl 4:09 e m
Tack!
Vad glad jag blir att höra att du gillar min blogg.
Jo jag har skrivit på sparlåga den senaste veckan men nu är jag igång igen
maj 13, 2009 kl 9:10 f m
Smultron,
Stor eloge åt dig som vill lyfta frågan.
I utopin hade du inte behövt göra det, men som som samhället ser ut idag så finns det mängder av exempel på ojämställda strukturer både i världen, i Sverige och i det lilla klassrummet på Academia i Götet.
Bra att du gjorde något konstruktivt av problemen du blev förbannad på.
Jag skriver under vilken dag som helst på att även om jag själv kallar mig feminist och vill göra världen bättre så kommer jag i många fall sakna förståelse för problemen för kvinnor, och jag kommer också göra val som jag inte borde. För jag är färgad av det samhälle jag växt upp i och jag har själv genom de val som jag gjort fortsatt att stärka den orättvisa som jag faktiskt hatar. I spelvärlden såväl som i samhället i stort. För allt hänger ihop.
Det här är problem som behöver tas i tu med, och även om ett blogginlägg kan vara en dålig form av kommunikation för att diskutera ett problem, så var det ett bra första steg för att lyfta frågan i klassen. Jag hoppas att alla inblandade är tillräckligt mogna för att ha förståelse för problemen och gör något konstruktivt av det.
Jag skriver även(tyvärr?) under på att tjejer som spelar WoW inger respekt för att det är kul med ännu fler tjejer i dataspelsvärlden
- Men tjejer som vågar lyfta problem i mansdominerade områden eller grupper står sig verkligen obeskrivligt högre på den skalan.
Hoppas det reder sig till det bättre,
och fortsätt vara förbannad när det är befogat.
Petter Karlsson
Projektledning inriktning spel 07
maj 13, 2009 kl 9:47 f m
[...] Asplund går på samma utbildning som jag i den nya klassen som startade hösten 2008. I inlägget Vart går gränsen så beskriver hon hur hon fått nog av det hon upplever som ett oförstånd över hur man ser på [...]
maj 19, 2009 kl 7:46 f m
Länk till en intressant artikel som ligger nära ämnet.
http://www.metro.se/2009/05/19/16495/det-ar-inte-accepterat-att-kvinnor-sk/
maj 21, 2009 kl 7:44 f m
[...] Av sammanlagt åtta kommentarer finns det inte en enda positiv. Är det så enkelt som att vi inte vill arbeta i spelbranschen? Och är vi välkomna och är det raka vägen in för oss om vi faktiskt vill? På den sista frågan har Smultron, kvinnlig srudent som läser projektledning inriktning spel, skrivit ett vettigt inlägg. Läs och förstå hur det ser ut i verkligheten. [...]
maj 26, 2009 kl 8:04 e m
Hallå!
Det Smultron skrev är väl inte direkt hett från pressarna så att säga, men jag ville ändå säga ett par saker om det. Jag går ju inte i er klass, men har själv pysslat med design av simuleringar och spel… Emellertid bara totalt verklighetsbaserade sådana.
Visste inte att alla högskoleprogram har genusperspektiv numera, men jag är förvånad över att det behövs i er utbilding. För sett ur ett visst perspektiv, så behövs det. Jag blir irriterad när jag läser vad Smultron skriver om sin klass.
Visst, jag använder ibland ordet ”gay” för att beskriva företeelser som jag uppfattar som smaklösa… För mycket glitter, glamour, överidealisering och smöriga stråkorkestrar. Överkoordinerat, överstajlat, etc. Detta anspelar förstås på stereotypen att designers, AD, etc. ofta är homosexuella, och att ovanstående på något sätt är ett utslag av deras homosexualitet.
Man kan väl tycka att det är omöjligt att vara totalt PK, och ibland att HBT-folk, genusintresserade etc. är mer gnäll än handling. Att de förväntar sig att världen automatiskt skall anpassa sig efter hur de tycker att den skall vara, och när den inte gör det så är det ett jävla gnäll, världen gör ”fel”. Men Smultron sa ju ifrån, så det är bra.
”Att bilderna var stötande kan jag hålla med om. Till och med att de är smaklösa. Det var just deras mening då de ingår i ett rollspel som tar upp saker som mord, ond bråd död och den mörka sidan hos vår mänskliga natur som faktiskt existerar även om vi ibland vill bortse från den.”
Sådana där spel är oftast spekulativa, morbida och föga realistiska. Inget ont om det, men flesta speldesigners har knappt ens sett en verklig skymt av ”den mörka sidan hos vår mänskliga natur” och är helt enkelt inte kapabla att skildra sånt på ett realistiskt sätt. Jag har inget mot morbida och orealistiska spel- så länge de är underhållande.
Men kom inte dragande med något annat än pojkrumsfantasier.
juni 16, 2009 kl 6:57 e m
Hittade denna diskussion av en slump. Väldigt intressant. Det känns som vissa måste lära sig att tänka ”outside-the-box” om de siktar på att nå nya kundgrupper och på så vis skapa fler arbetstillfällen inom industrin. Det finns en anledning att hyllorna i TV-spelsbutiker kantas av bortglömda och dammiga FPS-titlar. Marknaden börjar bli mättad på sånt.
Fortsätt på samma spår smultron, du har ett fan här.
Rekommenderad(för vissa ”debatterande” är det snarare nödvändig) läsning för den som är intresserad av spelutveckling,genus och att bidra till spelmarknadens fortsatta växande är:
Gender Inclusive Game Design : Expanding the Market,Sheri Graner Ray.
Trevlig läsning
juni 16, 2009 kl 8:27 e m
Tack för tipset Jonas.
juni 21, 2009 kl 8:25 e m
Läste en text i Games Design Workshop som tog upp om just det här. Där pratades om ett Barbie spel till PC som sålde stort. Sedan gjordes det flera spinoffs på Barbie serien som slutade i fiasko. Det intresanta med den texten är hur spelföretagen tänker om tjejer eller kvinnlig könet. Att de spelar inte spel, för de gör inte det.